Vilken del av en lämplig krukväxt används som toppstickling vid förökning?
En toppstickling består av en avklippt skottspets med blad och en lämplig bit av stjälken. Hos lämpliga arter kan nya rötter bildas på denna del så att en självständig växt utvecklas. Rotsticklingar, bladsticklingar och sticklingar av stjälkens mittdel är andra former av vegetativ förökning. De är inte fel i sig, men kallas inte toppsticklingar. Vid förberedelsen tas ofta de nedre bladen bort så att de inte ligger i det fuktiga substratet. Lämplig skottlängd, rotningsförhållanden och årstid beror på arten. Vegetativ förökning bevarar vanligtvis moderplantans egenskaper men garanterar inte frihet från sjukdomsframkallande organismer. Svarsbilden visar en tydlig skottspets och en schematiskt rotande stickling; den påstår inte att detta är en universell metod för varje krukväxt.


