Vilken underkonstruktion kunde från 1850-talet ersätta många tunga underkjolar under vida klänningar?
En stomme av lätta stålringar kunde bära upp vida kjolar utan att många tunga underkjolar behövdes. Burkrinolinen slog igenom som ett effektivt alternativ från 1856. Ringar med ökande omkrets bands samman med band och bildade en öppen konstruktion. Namnet krinolin hade tidigare också betecknat styvade underkjolar med tagel. Den nya burformen var därför inte bara ett annat namn på samma tyglager, utan en konstruktionsförändring. Fjädrande stålband gjorde underbyggnaden både hållbar och relativt böjlig. Industriell tillverkning och symaskiner underlättade produktion i större antal. Därmed blev den nya formen tillgänglig för fler köpare. En moderiktig silhuett kunde alltså hänga nära samman med material, tillverkningsteknik och prisutveckling.


