Vilken yttre tidssignal ställer särskilt effektivt in den centrala klockan för människans sömn- och vakenhetsrytm efter växlingen mellan dag och natt?
Växlingen mellan ljus och mörker är den viktigaste yttre tidssignalen för människans centrala dygnsklocka. Ljusinformation når de berörda hjärnstrukturerna via näthinnan och hjälper till att anpassa den inre tiden till dagen utanför. Måltider, motion och sociala rutiner kan också påverka biologiska rytmer. De är därför vetenskapligt rimliga alternativ, men inte den viktigaste ljus-mörkersynkroniseringen av den centrala klockan som efterfrågas här. Ljusets effekt beror bland annat på tidpunkten och belysningens egenskaper; ”ljus främjar alltid vakenhet i samma riktning” vore en otillåten förenkling. Svarsillustrationen visar vanligt dagsljus vid ett fönster. Den förklarar omgivningens funktion som tidssignal utan att anatomiskt återskapa en viss signalväg i hjärnan.


