Vuxna jordgubbsbläckfiskar Histioteuthis heteropsis har ett stort och ett litet öga. Vilken typisk fördelning av synuppgifter förklarar skillnaden?
Hos jordgubbsbläckfisken Histioteuthis heteropsis är det stora vänstra ögat främst specialiserat på att se mot det svaga kvarvarande ljuset ovanför djuret. Byten kan där framträda som mörka silhuetter. Det mindre högra ögat blickar snarare nedåt och söker ljuspunkter och ljusblixtar i den mörkare omgivningen. De kan komma från byten eller möjliga rovdjur. I havets skymningszon skiljer sig synförhållandena mycket beroende på riktning. Ovanifrån kommer fortfarande svagt solljus; längre ned framträder framför allt ljussignaler från levande organismer. Detta egenproducerade sken kallas bioluminiscens. Samma ögonbyggnad är därför inte optimal för båda uppgifterna. Det större ögat har en delvis rörformad gestalt som ökar känsligheten för svagt ljus. Linsen har också ofta en gulaktig ton. De olikstora ögonen är därmed en anpassning till olika ljusförhållanden. Forskarna studerade undervattensvideor och använde synmodeller. Resultaten stämmer med den observerade lutande kroppshållningen och de olika blickriktningarna. Arbetsfördelningen beskriver en specialisering; den betyder inte att varje öga bara kan uppfatta en enda sorts ljussignal.


