Dinosaurier och förhistoria - Andra förhistoriska djur - Hesperornis - Fåglar - Förhistoriskt liv - Krita
Vad använde Hesperornis främst för att driva sig själv genom vattnet?
Rätt!
Hesperornis var en stor, flyglös vattenfågel från den sena kritatiden. Dess vingar var kraftigt förtvinade, medan bakbenen var exceptionellt starka och anpassade för simning. Anatomiska studier klassar därför Hesperornithiformes som högspecialiserade fotdrivna dykare. Till skillnad från pingviner genererade inte Hesperornis sin huvudsakliga undervattensframdrivning med sina vingar. Dess starka ben tog över denna uppgift - liknande grundprincipen för dagens lommar eller doppingar. Utvecklingen av dessa extrema dykanpassningar i Hesperornis åtföljdes av en fullständig förlust av förmågan att flyga. Ännu mer ovanlig var dess skalle: Hesperornis hade riktiga tänder. Studier av dess fossila tandsättning visar på tunn emalj och en speciell fäste av tänderna i käken – en kombination som helt har försvunnit hos moderna fåglar.
Hesperornis var en flyglös dykfågel från den sena krita vars huvudsakliga framdrivning i vattnet kom från dess kraftfulla bakben.
