I sänkor på den djupa havsbottnen finns ibland vätskeansamlingar som liknar undervattenssjöar. Hur skiljer sig vätskan från det omgivande havsvattnet?
Vätskan i dessa undervattensbassänger är särskilt salt vatten, även kallat saltlake. Den höga halten av lösta salter ger den högre densitet än det omgivande havsvattnet. Därför kan den rinna längs havsbottnen och samlas i sänkor. Mellan vanligt havsvatten och den koncentrerade saltlaken bildas en synlig gränsyta. Den får bassängen att se ut som en liten sjö med egen yta och strandlinje. Störningar kan till och med skapa vågor där. Ovanför ytan finns dock fortfarande havsvatten, inte luft. Densitet beskriver hur stor massa som ryms i en viss volym. En liter koncentrerad saltlake har större massa än en liter av det omgivande havsvattnet. Den tätare vätskan ligger därför underst. Gränsytan är ingen fast hinna eller ogenomtränglig vägg; skiktningen betyder inte att blandning är omöjlig i princip. Saltet kan komma från gamla saltavlagringar under havsbottnen. Om det stiger upp löst i vatten kan det förse bassängerna med salt. Dessa skenbara undervattenssjöar visar alltså ett samspel mellan geologiska processer och vattnets egenskaper.


