Vilket konstruktionsdrag utmärkte banhallen vid St Pancras i London när den öppnades 1868?
Den stora spännvidden gjorde det möjligt att täcka hallen utan stöd mitt i rummet. Spår, plattformar och gångytor kunde ligga under ett gemensamt tak utan att ytterligare en rad inre pelare delade upp anläggningen. Banhallen vid St Pancras, färdigställd 1868, visar möjligheterna med 1800-talets järnkonstruktioner. Utformningen förknippas särskilt med ingenjören William Henry Barlow. De breda bågarna var imponerande, men löste också ett konkret utrymmesbehov i järnvägsdriften. En station bestod förstås av mer än sitt tak. Även spår, tillfarter, service och anslutningar till staden behövde planeras. Hallen visar ändå särskilt tydligt hur nya konstruktioner och järnvägstrafikens växande krav påverkade varandra. Bilden är en historisk rekonstruktion, inte ett fotografi av dagens drift.


