Varför lutade pirater sina segelfartyg kraftigt åt sidan vid krängning?
När ett segelfartyg krängdes för underhåll lutades det så långt åt sidan att delar av skrovet som normalt låg under vatten blev åtkomliga. Besättningen kunde ta bort påväxt och laga skador där. På engelska kallas metoden ”careening”. Den användes inte bara av pirater, utan ingick i det allmänna underhållet av träfartyg. Med tiden fäste havstulpaner, alger och andra havsorganismer på fartygets undersida. Påväxten ökade motståndet i vattnet och kunde göra fartyget långsammare. Det var särskilt besvärligt för pirater som ville hinna upp ett annat fartyg eller komma undan förföljare. Rengöringen var därför en praktisk förutsättning för goda seglingsegenskaper. I grunda, skyddade vikar kunde skrovet dras åt sidan med rep och taljor. Den frilagda ytan kunde skrapas och vid behov repareras. Under arbetet var fartyget dock bara delvis brukbart och kunde inte genast segla iväg. En avskild vik gav därför skydd mot oväntade angripare.


