Hur utsåg många piratbesättningar sin kapten i början av 1700-talet?
Många piratbesättningar valde sin kapten genom omröstning. Posten behövde alltså varken gå i arv eller automatiskt tillfalla den äldsta sjömannen. Om en kapten förlorade besättningens förtroende kunde den också avsätta honom. Ordet ”många” är viktigt: alla piratbesättningar organiserade sig inte likadant, och alla kaptener fick inte sitt befäl på samma sätt. Även samlivet ombord styrdes ofta av överenskomna regler. Sådana skeppsartiklar kunde bestämma hur bytet skulle fördelas, vilka straff regelbrott medförde och vilken ersättning skadade besättningsmän fick. Besättningen var alltså långtifrån bara en grupp som måste lyda varje order från en härskare med obegränsad makt. Detta medbestämmande gjorde dock inte sjöröveriet fredligt eller rättvist mot utomstående. Det reglerade samarbetet inom en besättning vars överfall skadade andra människor. Bilden av ett helt regellöst piratfartyg är därför lika missvisande som den romantiska föreställningen om pirater som rättvisa hjältar.


