Vilka var de framträdande "tänderna" i Pelagornis näbb egentligen?
Pelagornis tillhörde de så kallade pelagornitiderna eller "pseudo-tandade fåglar". Det fanns många spetsiga strukturer längs över- och underkäken, som vid första anblicken ser ut som riktiga tänder. Mikroskopisk undersökning visar dock att de var direkta beniga utväxter av käken. De saknade typiska tandvävnader som emalj och dentin. Under livet har dessa benprocesser troligen täckts av näbbens stratum corneum. De kallas därför pseudotänder. En undersökning av den inre strukturen bekräftade att det inte fanns något jämförbart med riktiga tänder i dessa strukturer. Strukturerna kan ha hjälpt Pelagornis att hålla fast vid hala byten som fisk och bläckfisk. Kombinationen av en lång näbb och många pseudotänder var ovanlig i fågelvärlden. Pelagornis sandersi var särskilt imponerande. Ett vingspann på cirka 6,1 till 7,3 meter har rekonstruerats för denna art. Detta gör den till en av fåglarna med det största kända vingspannet.
Pelagornis "tänder" var inte riktiga tänder, utan beniga förlängningar av käken, troligen täckta av ett stratum corneum.


